Få personer i Stockholms uteliv har undgått att höra talas om, och sannolikt bli vän med, Mackan Lindström. Prova att gå ta en promenad med honom så får du se – man kommer inte många meter innan han stannar och hälsar på någon bekant. Men så går det när man är ett socialt geni. Mackan är nämligen en sådan där person som alla tycker om. Han har ett gott hjärta, får alla att känna sig sedda och verkar genuint vilja väl. Samtidigt är han också en sådan person man känner på sig att man kommer att ha kul med om man hakar på honom ut på stan en kväll.
Denna sociala kompetens gjorde att Mackan för sju år sedan blev erbjuden jobb som event- och bokningsansvarig på Lilla baren inne på det ikoniska Stockholmsetablissemanget Riche. Om han inte var tjenis med alla redan innan så blev han det definitivt då.

Vi hälsar på hemma i hans lägenhet på sjätte våningen i Hornstull. Så fort man stiger över tröskeln syns det att hans mer välkända intressen för mode och musik, Mackan är även en välanlitad DJ, verkar ha ynglat av sig i intressen för fler konstnärliga uttryck. Hemmet är fyllt av designmöbler, konst, böcker och magasin som träng längs hyllorna tillsammans med skor, kläder och vinylskivor. Alla väggar är kritvita men inredningen är desto mer färgstark. Många som kommer och hälsar på blir förvånade över att en person, som verkar vistas dygnets alla timmar på stan, bor så fint och välstädat. Kanske har de svårt att se en kille som jobbar på krogen som en inredningsintresserad pedant?
»Jag gillar när allt står på sin plats men man ska inte inbilla sig att det alltid är helt perfekt här,
klädhögarna är svåra att undvika.«
Social som han är gillar Mackan att bjuda över folk och blir glad när de berömmer inredningen.
»Jag vet inte var min stil kommer ifrån. Jag har bara köpt på mig saker jag tycker är fina och så blev det liksom så här. Inspiration får jag från böcker, musik och magasin«.
Huset är från 1929 och planlösningen har en tidstypisk uppdelning med ett litet kapprum, en större hall, ett kök, ett vardagsrum och ett sovrum. Det första man ser när man kommer in i lägenheten är Beni, ett fullskaligt skelett klätt i diverse hattar och rockar. När man sedan fortsätter in i vardagsrummet inser man att Beni inte är ensam utan att det rör sig om en skelett- och dödskallesamling. På västra väggen står ett kranium med solglasögon och en klubba som näsa, på den södra väggen ett med en krans av torkade rosor runt hjässan och mot den östra väggen lutar en inramad plansch föreställande ett skelett.

»Jag älskade He-Man när jag var liten och Skeletor är väl ändå den coolaste skuren?«
Det före detta änkeboendet tvärs över gatan har sett till att man inte får bygga något bredvid Mackans hus och därför har han en fantastisk utsikt. Från fönstren i vardagsrummet och köket ser man ända bort till stora Essingen och Gröndal. Dessutom har han en stor kungsbalkong i sydvästläge.
»Där är det så varmt om sommaren att inte ens mina olivträd överlever.«
Här har han bott i fem år och fyllt på med saker allt efter.
»Innan bodde jag mycket mindre. Då hade jag bara en tv, en soffa och lite konst. Ja och så Beni förstås. Först var det luftigt att flytta hit men nu är det fullt igen. Jag behöver verkligen inga mer grejer men när jag ser något jag gillar – då kan jag inte låta bli!«, säger han.
Det vanligaste inköpet är vinylskivor, idag är samlingen på »tvåtusen plus« och tar upp en hel vägg i vardagsrummet. Annat som brukar få flytta in trots platsbristen är konstverk från vänner eller från de konstnärer som ställer ut på Lilla baren. Även vaser brukar få följa med hem.
»Jag går mycket i secondhandbutiker och där kan man hitta superfina vaser.«
Tur är det, för blommor, det gillar Mackan Lindström. Både snittblommor och krukväxter, »men fråga mig inte vad någon av dem heter, det har jag ingen aning om«.
Han köper ofta hem tulpaner och har krukväxter som följt med ända sedan föräldrahemmet.
»I min förra lägenhet hade jag en yuccapalm från Morsan och Farsan, den blev så stor att den växte upp i taket och stammen knäcktes.«
Han verkar ha otroligt gröna fingrar, till och med inne på den fönsterlösa toaletten frodas en palm på någon vänster.
»Det kommer nog från Morsan, hon är superduktig med växter och hade massor när jag växte upp. Tror jag ärvde det av henne«.
När det kommer till snittblommor är vallmo och tulpan favoriterna. Vallmon är även den växt som är mest »han« säger han när vi ställer frågan.
»Morsan är från Gotland och jag tycker att vallmofälten där är så fina. Sedan gillar jag att de liksom är lite krokiga och håriga och sedan slår ut och exploderar i färg. De känns väldigt levande«.
Precis som Mackan och hans hem alltså! Levande och färgglada.